Quantcast
Channel: Alf Tycker Om Öl
Viewing all 809 articles
Browse latest View live

Alf besöker - nya Mikkeller Bar Sthlm

$
0
0
Kör lite Crossfit-träning, innan, under och/eller efter besöket på MBS!

Så var då äntligen dags att besöka Mikkeller Bar igen, senast jag var där för en månad sedan så var lokalen allt annat än färdig. Men fredagen den tjugofjärde mars 2017 var den ändå tillräckligt färdigställd....
Det officiella öppnande skedda dock inte förrän den tjugofemte, men jag höll på mig ytterligare en dag till söndagen efter. Med tanke på hur mycket folk som stor och köade på Brahegatan på lördagen (medans jag var på SM i Hembryggning i Solnahallen), så var det nog lika bra.

Skylt i motljus!

Personalen gaddar ihop sig inför söndagens insläpp!

Jag var, min vana trogen, där i god tid innan den utsatta öppningstiden. Väl framme stod jag helt själv utanför! Jag hann till och med smita iväg för att köpa en blomma.
Min blomma, andra från vänster.
Kranlistans samtliga tjugofyra luckor var välfyllda också denna dag, bland annat med flera husöl, Sture-brygder i olika former.



Daniel, ser rätt nöjd ut med dagens kranlista!
Jag valde att börja lite lätt med Sture Wit, en lättdrucken nästintill kryddfri citrus-wit.

Dagens första, Sture Wit.

Dagens meny

Tre små smörrebröd

Lagom mycket folk!


Under tiden jag avsmakade min första öl så troppade det in ett antal gäster, några bekanta andra mindre bekanta rent utseendemässigt. Två killar dök in och såg rätt frågande ut, men avvek från lokalen efter en hastig titt på utbudet, kanske var det inte riktigt vad de tänkt sig.


Just som jag fick in mina smörrebröd så dök två väldigt bekanta upp, Pär och Kajsa kom just från sitt besök på Spritmuseums Rocky-utställning (efter påminnelsetips från mig).

Kajsa och Pär

Blå Spögelse

Fatlagrad Anagram, inte bättre än originalet!
Det blev några starkare öl än vad jag brukar konsumera på söndagseftermiddagar, jag avslutade med Anagrams fatlagrade version. När den väl fick upp lite temperatur så blev den riktigt angenäm, men jag föredrar (som vanligt) originalet.


Klockan 15.50, 2017-03-26
Lokalen är bra, denna somriga vårdag så strömmar eftermiddagsljuset in från fönstren mot gatan. Smörrebröden var bra, nummer tre med ost, svamp och nötter var en höjdare. Matjessill är ingen personlig favorit, men det funkar i denna form.

En överlag klart godkänd premiär för min del, bra öl och funktionell lokal. Bra personal med några bekanta inslag. Jag lär definitivt återkomma mer eller mindre regelbundet.



Alf besöker - SM i Hembryggning 2017

$
0
0
C-hallen, dryg halvtimme innan start!
Jag anlände till Solnahallen i god tid innan (till skillnad från för två år sedan), då var det tomt utanför. Men de släppte in folk genom spärren efter uppvisad biljett. Vi fick dock inte tillträde till de två stora hallarna och utställarmontrarna före klockan 12.00.

Men jag fick mitt program och mitt provarglas.

Årets glas
Jag satt i fiket en trappa upp började pricka för i programbladet (som jag "tappade" bort i vimlet ganska snart!), dels kända namn men också öl som såg intressanta ut. Klassindelningen hade ändrats sen sist jag var här (tydligen rätt vanligt vad jag förstått). I programmet så fanns 300 öl registrerade, men jag såg minst en monter som stod helt tom under den tiden jag cirkulerade.
När väl grindarna öppnades var fiket välfyllt med ivrigt väntande besökare, jag skyndade initialt rätt långsamt och tog en rekognoseringsrunda i de två välfyllda hallarna. Lite annorlunda uppställning denna gång jämfört med 2015. Fler montrar i hall A/B och lite färre i hall C.
Redan under denna första runda så stötte jag på denna kille, han var inte särskilt pratsam. Påminner lite grand om ett av Hannibal Lecters offer.
Picklad i Kombucha
Men ganska snart fick ett första stalltips - från en av volontärerna i röda västar (Angry Short Man Brewery deltod inte själva tävlingen), "Hejsan svejsan" var enligt honom en av årets höjdare.
Så när jag väl svängde förbi Mexican-montern (där jag sedan tidigare känner igen Viktor) så kunde jag inte motstå frestelsen att testa deras NEIPA, den var mycket god - en bra start på dagen!


Det glada hembryggargängen hbg2 med Victoria Shulga i spetsen hade med en Top Gear-öl också i år, jag testade Fathead tidigt under eftermiddagen och gillade den också, en väldigt väl humlad modern lager som vann en välförtjänt bronspeng!
Är James May = Fathead?

Kapten Klirrs hembrygder har jag testat tidigare, några mycket trevliga julöl för några år sedan. Detta var dock första gången jag stött på honom i detta sammanhang. Dock är han ju vanligt förekommande på andra stora festivaler, då han jobbar i den "riktiga" branschen.
Hans rököl var också den en mycket trevlig bekantskap, lagom rökig för min del.

Under Adelsö Ölfestival 2016 så stötte jag på en mycket sympatisk herre i hembryggar-delen av den festivalen (som även kommer att finnas med 2017, mer om det kommer snart).

Brorsons Öl.....
Matthias Brorson brygger under namnet Bröl, och i somras testade jag bland annat han Hallon Wit med stor glädje. Återseendet i lördags blev minst sagt lika lyckat. Bröl vann dessutom en guldmedalj i folkets val, men det var för Ingefärs Witt (som jag inte testade).
Alf tycker om Hallon!
Det fans flera spännande hallon-öl med i år, och jag är ju överlag väldigt förtjust i öl kryddad med det gudomliga bäret.

En Blonde hallonöl! Även denna samarbetsöl var mycket god!


Två översiktsbilder;
Hall A/B
Hall C
Jag har ju genom åren lärt känna igen några återkommande personer i hembryggarkretsar, Joakim Gustafsson är alltid kul att träffa.
Snygg kran hos Beyond Brewing
Nu hade han syster med sig, och en Milkshake IPA med mycket Mango i - den vann en välförtjänt bronsmedalj!
Jag lyckades inte fånga syster på bild, men Joakim fastnade.


Flera bra öl som får hedersomnämnande från mig;
Blackie - kaffestout hos Daniöl
Munkjävlarna sprang jag på under en konstutställning med ölkoppling i gamla stan i juni 2016.
Nog tvåa på min övergripande lista över de öl jag testade.
Deras Quadrupel var också den riktigt bra och vann medalj, men Alf tycker om blondiner!

Freja med Joel i bakgrunden
Joel Ölamatören var tillbaka med Freja nu i NEIPA-tappning, han vann silver i folkets val - trots att han inte fick min röst......


Några fler lull-lull--bilder.
Stormtrupp övervakar SM

Personlig spottkopp
En trevlig Dark Mild av Dr Malz
Jag testade och gillade en av ölen från en av de stora vinnarna i årets SM, Dr Malz.


Åter till det groteska huvudet i kombucha-burken. Den kranen visade sig innehålla en läckert kryddad kombucha-Sour Ale från Fat Guinea Pig Brewery, den tillsammans med Hallon Wit från Bröl blev mina två stora favoriter under lördagen.



Kul att så många (utsålt vad jag förstår) besökare hittade till årets SM-tävling, trots hård evenemangskonkurrens med stor festival och ölvecka i Göteborg, och dessutom invigningen av Mikkeller Bar Stockholm samma dag!

Redan när jag var på SM i Solnahallen 2015 så la jag märke till ett mycket viktigt inslag i folkhavet, utbildad första hjälpen-personal som cirkulerar i lokalerna för att kunna hjälpa till vid behov. Jag såg inte något akututryckning, men det är tryggt att veta att de finns där om det skulle hända något!



Här finns samtliga vinnare - både i domar- och folkets val-tävlingen. Jag testade aldrig den slutliga SM-vinnar-ölen SKRAPAN Export av Michael Mackiewicz.
Domarmotivering löd:
Denna brygd balanserar själv utan köl.
På vatten från Dortmundsk pöl.
Smakerna är många, både korta och långa.
Detta blir Åbros nästa bästa öl.








Alf presenterar - Filip Lindström, gästskribent!

$
0
0




I slutet av förra året så slängde jag iväg en förfrågan till en blogg-kollega Filip Lindström som är chefsideolog/skribent på musiktidningen Profet (där jag frilansar emellanåt).

Skulle han vara intresserad av att hoppa in som gästskribent på Alf Tycker Om Öl?

Visst fanns intresse, vissa planer började smidas, men på grund av tidsbrist fick vi inte riktigt till det.

Men snart så dyker det upp ett inlägg där Filip och jag parallell-testar en öl. Men inför detta så tänkte jag att jag skulle presentera honom lite närmare.

Filip är född i mitten av 90-talet och bor sambo i lägenhet norr om Stockholm. Förutom skrivandet så jobbar han som bartender och eventansvarig på Nomad Swedish Food and Bar, en krog på Upplandsgatan i Stockholms innerstad.
På fritiden så lirar han med bandet Karma Electric, och på senare tid har han även börjat som DJ under namnet Compact Disc Jockey.
En ung man med många prylar på gång samtidigt, nu kan han lägga till titeln gästskribent på Alf Tycker Om Öl på sin CV också.

Filip Lindström, fotad av Kia Lefwander.

Jag hoppas att han ska tillföra lite annorlunda perspektiv, både som branschmänniska och tillhörandes en yngre generation. Dessutom är han inte fullt lika insnöad på hantverksöl som jag är.....



Alf testar - Brekeriet Organic Rhubarbe

$
0
0
Brekeriet har jag med viss glädje följt seden jag först stötte på bröderna Ek i Eskilstuna 2012. De är ju rätt insnöade på spontanjästa öl, något som inte passar alla.
Just Organic Rhubarbe har sedan den dök den 1/3-2017 möts av en del mindre positiva omdömen, inte minst i Facebook-gruppen "Vi Snackar Öl!".
Jag tänkte ändå att den  skulle kunna vara en intressant öl för bloggens första gästskribent Filip Lindström (introduktion finns här) att testa och recensera.

Upplägget är att vi testar varsin flaska (samma batch), inte samtidigt och inte heller i samma lokal. Sedan skriver vi varsitt omdöme, som  redovisas i varsitt inlägg. Här kommer mitt testresultat, redovisat i samma mall som jag använde för mina tidigare recensioner.



BRYGGERI;  Brekeriet
ÖLOrganic Rhubarb
TYP; Spontanjäst fruktöl (systembolaget klassar den som Saison)
NATIONALITET; Svensk
BATCH; #56
FÖRPACKNINGSDATUM;Jan 2017 

BÄST FÖRE; 2022-01-18
IBU; (låg)
ALKOHOL;  5% abv
FÖRPACKNING;  Flaska
VOLYM;  33cl
PRIS; 25.20 kronor (76.36 kr/liter)
INKÖPSSTÄLLE; Beställningssortimentet, Kungsholmstorg
INKÖPSDATUM;2017-03-07

TESTDATUM2017-03-17



GLASTeku-liknande, vinglas på hög fot. Funkar mycket bra!
Alf tycker om det här glaset!



DOFT; När jag tidigare testade denna så fanns där en avsevärd fisighet i doften, inte "ruttet ägg", men ändå tillräckligt för att få mig att rynka på näsan. Denna flaska har en avsevärt behagligare doft, där frisk rabarber blandas med en aning citrus och lätt bondgårdsfis. 7 av 10.

    UTSEENDE;
    Klar men utan transparens!
      Ett tunt lager av snövitt skum bildas men förvandlas snart till en minimal hinna. Klar och kompakt aprikosgul färg. 3 av 5

        SMAK; Precis som i doften så är den syrliga rabarbern lättsam men väldigt påtaglig, men också här finns inslag av citrus. Behaglig och lättdrucken! 7 av 10.
          MUNKÄNSLA; Saknar lite kryddighet för att bli en riktigt bra saison. Bra kolsyrenivå, många småbubblor. 3 av 5.
            SAMMANFATTNING; Inte klockren som saison, men en mycket drickbar rabarberöl, det finns säkert många som kallar den rabarberdryck snarare, men det är en öl! 14 av 20
              GENOMSNITTSBETYG; 34 av 50 = 3.4 av 5

                Jag har sedan detta testtillfälle provat Organic Rhubarbe vid ytterligare ett tillfälle, med motsvarande glas som Filip använde i sitt test. Jag har haft tre rätt skilda ölupplevelser från dessa tre flaskor, men detta betyg är det som ändå bäst sammanfattar mina intryck.


                Länk till Filip testar - Brekeriet Organic Rhubarbe.



                Filip testar - Brekeriet Organic Rhubarbe

                $
                0
                0


                Kort presentation av gästskribenten Filip Lindström.


                Jag har länge haft en komplicerad relation till rabarber, ända sedan min mor bakade rabarberpajer på landet när jag var liten. Jag ogillade såklart det syrliga och har därför undvikit rabarben så gott det gått sedan dess. Nu ger jag rabarben en ny chans, i ölform, närmare bestämt genom att ge mig på Brekeriets spontanjästa och ekologiska rabarböl.
                Till denna dryck lyssnar jag på två skivor av Daniel Savio, först hans senaste verk ”Plejjern från Plejaderna” och sedan ett tidigare album vid namn ”Ill Eagle”. Jag brukar finna att elektronisk musik i allmänhet och just Skweee, som Savio sysslar med, i synnerhet vidgar mina sinnen och gör mig mer mottaglig för nya intryck.
                Jag kände att detta kunde vara behövligt, då hantverksöl inte vanligtvis är vad jag dricker. Jag kan uppskatta fenomenet hantverk, eftersom det indikerar ett större engagemang i drycken jag ska inmundiga, och vissa hantverksöl jag provat på har fallit mig i smaken. Dock faller jag ofta på lathet och brist på fantasi när jag ska beställa en öl, och det blir oftast mina säkra kort; lager eller weiss.


                I min yrkesroll som bartender tycker jag det är roligt att lära mig om annorlunda öl och att kunna föra vidare sådan kunskap till gäster. Det ger en trevlig personlig kontakt och gästerna blir ofta glada och intresserade av att höra kort information om vad som finns att dricka. Med det sagt korkar jag upp Brekeriet Organic Rhubarb.
                BRYGGERI;  Brekeriet
                TYP; Spontanjäst fruktöl (systembolaget klassar den som Saison)
                NATIONALITET; Svensk
                BATCH;  #56
                FÖRPACKNINGSDATUM;  Jan 2017
                BÄST FÖRE; 2022-01-18
                IBU; (låg)
                ALKOHOL;  5% abv
                FÖRPACKNING;  Flaska
                Foto; Filip Lindström
                VOLYM;  33cl
                PRIS; 25.20 kronor (76.36 kr/liter)
                INKÖPSSTÄLLE; Beställningssortimentet, Kungsholmstorg
                INKÖPSDATUM; 2017-03-07


                TESTDATUM;  28 mars 2017

                GLAS ; IPA-glas från Spiegelau
                Foto av Filip Lindström









                DOFT; Det doftar starkt av jäst när jag öppnar flaskan, vilket jag inte är van vid i koppling till öldrickande. Efter ett par sekunder förändras den till något fruktigare, något sötare, mer angenämt. Här passar Daniel Savios ”Plejjern från Plejaderna” in med sin ibland mjuka framtoning. Betyg: 7 av 10


                UTSEENDE; Det bildas inte särskilt mycket skum, men det som syns är ljust och försvinner snabbt. Ölens färg är vackert rödaktig, nästan persikofärgad och längst ner i glaset ljusnar drycken gradvis. Betyg: 5 av 5







                SMAK; Påtaglig syra som är väldigt uppfriskande. Rabarben är inte så tokig trots allt, smaken är god men lämnar ingen direkt bestående eftersmak i gommen. Vid första sippen rekommenderas ni att lyssna på ”Real Gangsters Don’t Live” eller ”Wee Hours” från Savios ”Ill Eagle”. Betyg: 7 av 10




                MUNKÄNSLA; Brekeriet Organic Rhubarb är mycket lättdrucken och läskande med små hårda bubblor som påminner mig om mousserande vin. Kolsyran tappar stinget en relativt kort stund efter upphällning. Betyg: 3 av 5

                SAMMANFATTNING; Rabarbern har tagit revansch. Jag kanske borde be min mor baka en rabarberpaj i sommar, som jag kan dricka denna öl till. Det enda jag kan önska är lite mer eftersmak, lite mindre sötma och lite mer skum. Betyg: 17 av 20

                GENOMSNITTSBETYG: 39 poäng av 50 möjliga (3.9 av 5)


                En liten kommentar från Alf; Stort tack till Filip för denna test! Du bevisar omgående att jag tänkte helt rätt när jag "rekryterade" dig som gästskribent!


                Länk till Alf testar - Brekeriet Organic Rhubarbe.






                Blandade ölfoton special - Omnipollo-glas, inne och ute

                $
                0
                0

                Två nya bryggeriglas, bägge Shaker-modell, med Omnipollo-loggan och inköpta från Barshoppen.com. Skillnaden är storleken, ett 25cl och ett 39cl - precis som på Hatten.
                Jag köpte hem några passande drycker, både gamla och nya favoriter ur Henok och Kalles sortimentkatalog, för att testköra glasen.




                Testade med Fatamorgana först, i det mindre glaset och det funkade över min förväntan. Jag föredrar vanligtvis rundare glas för starkare drycker.

                Det stora glaset fyllde jag först med Leons stora korkade flaska.....

                Skum!
                ....den fyllde glaset flera gånger.

                Loggan i underljus


                Dynamiskt monokrom är ett filter jag gärna använder i min Panasonic-kamera, det ger en skön lyster i det blekt svart-vita färgerna.


                Efter en sökning på bolagets hemsida så hittade jag till och med några flaskor av min första Omnipollo-favorit Mazarin.


                Jag har druckit den på fat hos Omnipollos Hatt vid flera tillfällen, men det var länge sedan jag testade flaskan, men den är fortfarande mycket bra.

                Inte lika extrem som många andra av deras öl, men välgjord och snygg. En av Karl Grandins snyggast designade etiketter dessutom!

                Skvätt kvar i flaskan!
                Även Nebuchadnezzar testkördes i det nya glaset, med godkänt resultat.
                Neb är ju likt Fata en starkare öl, men den passar ändå hyfsat i detta shaker-glas.

                Det soliga helgvädret inbjöd dessutom till utomhusfotografering.
                Under söndagseftermiddagen hade solen lyckats värma upp de tidigare så kyliga vindarna, det blev nästan mysigt på uteplatsen.


                Jag har på senare tid uttryckt visst missnöje med Fatamorgana, men nu verkar det som att den hittat de rätta smaklökarna att kittla på vägen genom min kropp.
                Stjärngnister om Fata!
                Jag föredrar fortfarande annan glastyp för Neb och Fata, men loggan är så snyggt designad så att det funkar ändå.















                Alf testar - Not For Sale Ale Craft Lager

                $
                0
                0
                Sitter återigen på tåget mot Malmö, men denna resa avslutas i Växjö (via byte i Alvesta). Jag är givetvis på väg ner till Ölfestivalen, fjärde året i rad jag besöker VÖF.
                Detta inlägg skrivs på plattan ombord på tåget, full fart på väg söderut.


                Men detta inlääg ska handla om min första test av den nyaste batchen av Not For Sale Ale, bryggd hos Brouwerij de Molen så har den fått tillägget Craft Lager. Det faktum att de Molen tagit över produktionen skapar höga förväntningar hos mig. Det tidigare batcherna har visserligen varit bra öl, men detta är i en annan liga. Nu är väl i och för sig bryggeriet inte primärt känt för sina lageröl.
                Ölen släpptes på bolagets beställningssortiment i måndags (3/4-2017), och säljs än så länge i 6-pack, med ett pris på 27.50 kronor/flaska. Denna flaska är ett varuprov, då jag är volontär/ambassadör för projektet.

                Flaskan är i 33cl-formatet, färgat glas och med svart neutral kapsyl. Etiketten är vit i grunden med NFSA-loggan på med Craft Lager skrivet över sista ordet. Inte en snyyg etikett.


                När jag slår upp drycken så skummar det oroväckande mycket, ett fluffigt snövitt skum som bedarrar något i omfång, men står sig väl under hela testet.

                Färgen på vätskan är klart solgul med många bubblor.
                Doften är återhållsam, men här finns tydliga indikationer på att det inte rör sig om någon standardlager.
                Smakar mjuk fruktig citru, mycket behagligt.
                Den är överraskande fyllig, trots sina måttliga 4.7% abv. Många runda bubblor kittlar min tunga

                Jag drack en gammal Not For Sale Ale (från Eskilstuna) ganska nyligen och kan därför jämföra upplevelserna rätt lätt.  Originalet var en trevlig lättdrucken ale, detta är en lättddrucken lager med tydligt moderna humliga influenser.

                En mycket bra öl.

                Kickstarter-kampanjen för att stödja den globala lanseringen av denna projektöl pågår fram till och med den 13 april. Klickbar länk till kampanjen finns uppe till höger i bloggen.

                Alf besöker - Växjö Ölfestival 2017, min första dag i Växjö.....

                $
                0
                0
                Ny byggnad vid stationen som drog tills sig resandes nyfikenhet.


                Jag kommer att lägga upp min rapportering från årets ölfestival i Växjö på ett lite annorlunda sätt än tidigare år. Detta inlägg kommer inte handla om själva festivalen, utan om mina upplevelser under min första dag i staden. Ett inlägg som enbart i förbigående omnämner öl. Det blir ett eget inlägg specifikt om själva festivaldagen.


                Detta år (mitt fjärde år som stamgäst på Kök 11) hade jag bokat in två nätter i stan och dessutom lyckats ordna smidigt boende hos bekanta ute i Teleborg (inte Trelle.....). Det visade sig bli några väldigt turbulenta dagar, fyllt med blandade känslor och kast fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan.


                Så här i efterhand så framstår ju beslutet att åka ner till Växjö tidigt på fredagsmorgonen (07.21 från Sthlm C) som ett klokt beslut. Tågresan ner gick utan problem och Bosse (min värd för helgen) mötte mig på sin cykel vid stationen, och tog hand om mitt skrymmande handbagage för transport hem till min tillfälliga härbärge.


                Solen sken, som vanligt, över Växjö även om det inte var någon sommarvärme. Jag återbekantade mig snabbt med stadens centralare delar. En fråga uppstod när jag promenerade utmed Klostergatan, varför har Ur & Penn en uteservering? Förklaringen till detta kommer i nästa inlägg.


                Men vid tolv-tiden så gjorde sig magen påmind, lite lunch skulle inte skada. Svängde förbi en lokal som jag tidigare besökt, dock utan att äta. Kafé Deluxe har ett KRAV-märke (av tre möjliga), vilket signalerar bra tänk i mina ögon. Där serverades denna dag Slottsstek, något som jag inte ätit på många år. Deluxe har ett hyfsat ölutbud, men till denna lunch valde jag kranvatten.


                Efter den välsmakande lunchen bestämde jag mig för att lämna city och söka mig ner till sjön, för att kunna njuta än mer av det vackra vårvädret. På vägen dit såg jag skyltar som propagerade för Glasmuséet, och jag gillar ju glas! Efter en kort sväng förbi IOGT-NTO så svängde jag upp förbi Utvandrarnas hus och letade reda på entrén till Kulturparken Småland.
                I direkt anslutning till huvudingången ligger det en Sushi-restaurang. Normalt sätt så skulle detta inte locka mig mer än nödvändigt. Men också denna restaurang skyltade med ett KRAV-märke!
                När jag väl kom in i bardelen så insåg jag att utöver det ekologiska tänket så fanns här också ett bra öltänk. Flera riktigt bra flasköl, plus några fatöl, som just då innehöll bland annat Fatamorgana!


                Jag pratade kort med personalen om möjligheterna att få en sittplats där om jag kom in på lördagskvällen. Det kunde nog vara rätt fullt där en lördagskväll och utan bokning skulle nog chanserna vara rätt små. Jag gjorde trotts detta ingen bokning, tänkte att om matdelen är fylld så kanske jag kan stå i baren och ta en öl bara.
                Efter det så köpte jag biljett till det tredelade muséet, Smålands historia, Utvandrarnas Hus och Glasmuseum för 80 kronor. Det skulle visa sig vara en mycket god investering, samtliga hade mycket intressant utställningsmaterial. Jag avslutade mitt besök efter att ha gått igenom Utvandrarnas hus och vände tillbaka in mot city. Jag tänkte sätta mig i stationshuset och kolla igenom mailen innan jag nyttjade mitt nyinköpta busskvitto för länstrafiken och åka hem till Teleborg.


                Väl inne i väntsalen så hittade jag inte min surfplatta i väskan, panik uppstod och jag rusade tillbaka till muséet (nu den korta genvägen via bron över tågperrongerna). Men panikkänslan förstärktes än mer när jag inte lyckades hitta den där, trots god hjälp av personal både på muséet och restaurangen. Återvände hastigt (samma gångväg som när jag första gången lämnade lokalerna, utan att hitta plattan utmed vägen!?).
                Kunde jag möjligtvis i mitt förvirrade sinne lagt ifrån mig plattan på bänken i väntsalen!? Så j-a korkad kan väl inte ens jag vara, eller? Men den fanns inte kvar där i alla fall, inte heller i lost & found delen.


                Helt plötsligt hade min helg i Växjö förvandlats till en potentiell krishelg. Jag lämnade namn och telefonnummer både hos muséet och resecentrum, utan att egentligen ha någon förhoppning om att någonsin återse min kära (fotofyllda) surfplatta igen.
                Jag insåg att jag kanske skulle polisanmäla förlusten, för även om den var spärrad med pinkod så är ju det långt ifrån helsäkert.


                Att besöka den lokala polismyndigheten en sen, klockan var nu kvart över tre, fredagseftermiddag var inget som jag någonsin haft på min bucketlist.
                Kösystemet var trots allt inte överfyllt, bara tre nummer före mig......


                Medans jag sitter och väntar, så plockar jag upp mobilen och startar upp Facebook. Ganska snart dyker det upp ett textinlägg av en ölbekant i mitt flöde. Något väldigt konstigt ska ha hänt i Stockholm alldeles nyligen.....
                Det han skriver låter så absurt att jag nästan avskriver det som "fake news". En snabb google-sökning gör dock gällande att det verkligen hade hänt något obehagligt i min hemstad!


                Plötsligt så känns min förlorade platta väldigt obetydlig och jag lämnar polishuset (utan att gjort någon anmälan), helt omskakad av denna skrämmande nyhet. Jag fick kontakt med helgens värdinna Fia, som kom och hämtade hem mig med bil.


                Via SMS så spred jag upplysning om min situation till de nära och kära som eventuellt inte var helt insatta i min geografiska vistelse denna kaotiska fredag. Via Facebook-sida kunde jag också markera mig själv som "säker" och se att alla mina vänner gjorde detsamma.
                Under resan ut till Teleborg så fick jag dessutom positiv telefonkontakt med min lilla storasyster (som inte är med på Facebook).
                Men tankar började snurra i huvudet, hade jag verkligen lust att gå på ölfestival nästa dag?


                Det blev en härlig kväll med nya vänner i tryggheten ute i förorten, tillsammans med värdparet Bosse & Fia. och ytterligare en gäst från Stockholm, Carola från Nynäshamn. God mat och några burköl och Bosses ölkyl, plus en härlig japansk Nikka-whisky.


                Under natten så insåg jag en sak, om jag istället hade spenderat denna kväll ensammen på ett hotellrum, hur hade det funkat? Sällskapet räddade i mångt och mycket min fortsatta helg i Växjö.
                Lördag morgon i Teleborg
                När jag vaknade (tidigt som vanligt) på lördagsmorgonen så hade ett visst lugn infunnits sig i mitt huvud och jag var nu helt inställd på att fullt ut avnjuta det som festivalen och stadenhade att bjuda på denna helg.


                Mer om festivalen och upplösningen av platt-problemet och mysteriet med Ur & Penns uteservering, återkomsten till Stockholm med besök på jubileumsfirande Omnipollos Hatt, kommer i nästa inlägg.
                Bosse, Alf, Fia - söndagsmorgon!






                Not For Sale Ale Craft Lagger - sista skälvande timmen

                $
                0
                0
                OBS FOTOINLÄGGG!








                En dryg timme kvar av Kickstarter-kampanjen.

                Alf besöker - Växjö ölfestival 2017, lördag eftermiddag

                $
                0
                0
                Tidig lördagmorgon i Teleborg, 8 april 2017

                Efter en lång frukost i trevligt sällskap så fick jag skjuts till Kök 11, i god tid inför öppnandet av årets festival.
                Står du å sover, Andreas?

                När jag anlände vid elvatiden så stod redan två bekantingar och hängde på låset utanför Kök 11, Jonas från Kalmar som känner igen mig och jag tycker mig känna igen honom. Dessutom står där givetvis också Andreas från bloggen Ölresan, som jag lovat bort ett varuprov till. Efter en stund dyker även festivalgeneralen själv upp, lite klädsamt småstressad så får han en kram av mig, plus ett varuprov.


                Solen skiner och skänker viss värme till den växande skara ölentusiaster som nu börjar bilda kö bakom oss. När sen väl dörrarna öppnas, klockan 11.30, dyker de vanliga två ordningsvakterna upp i dörren, jag vet inte om jag ska bli glad över att de känner igen mig.....


                Beväpnad med ett festivalglas och programbladet så tar jag först svängen upp till garderoben. När jag väl kommer ner igen så har lokalerna redan fyllts på med törstiga festivalbesökare. Bland det första jag "råkar ut för"är en skäggig herre som glad i hågen behandlar mitt bockskägg med det senast inom skäggvårdsprodukter, den har en behaglig doft som dock är lite väl efterhängsen och följer mig under resten av dagpasset. Vid den  montern fanns även möjlighet att få skägget ansat med sax av en professionell skäggbarberare, han hade sin utrustning i ett höfthölster, han klippte från höften så att säga.

                Det var några nya utställare, men också flera gamla bekanta. Jag valde att starta min festivalupplevelse med ett besök hos XOBEER och testade en öl från Kaapse i Rotterdam.

                Karel, första festivlölen 2017
                Jag testade ingen av deras Glutenberg-öl, men väl en till öl från Kaapse, denna trevliga ingefärs-Saison hette Harrie.
                Dugges monter förgyllde min festivaldag med två av dagens absoluta höjdare. MangoMangoMango i samarbete med Stillwater blev min nya Dugge-favorit!

                I kranen bredvid Mango-ölen så huserade den bourbonfatlagrade versionen av Dugges samarbetsöl med Omnipollo, Anagram Blueberry Cheesecake, mer om den längre ner i detta inlägg.

                Apropå blueberrys så testade jag under eftermiddagen Sorbus Blåbär från Trädskogen, inte samma stil men godkänt betyg fick den i alla fall.
                Sorbus Blåbär


                Jag testade även Carpinus 2015, Trädskogens Barley Wine med honung, den är rätt ok.


                Barlind Beer hade jag tidigare inte testat något från, när det väl uppdagades att
                de är ett skärgårdsbryggeri, verksamma på Björkö på Västkusten, så kunde jag inte motstå frestelsen att testa deras Archipelago Pale Ale Citra.


                Den gav dock inte enbart positiva signaler, lite tunn i kolsyran.
                Ett annat bryggeri från Västkusten imponerade dock stort på mig, vad jag kan minnas så hade jag inte testat något från Göteborgs Nya Bryggeri innan festivalen. Nu hann jag med Lakrits Lager, Porter Fenix och den ofiltrerade starkpilsnern. Alla klart godkända med extra plus för den sistnämnda, som dessutom är ekologisk.
                I montern hos Brill & Co hade den vanliga personalstyrkan (Pierre & Anton) förstärkts med Joel Galy från Brasserie de la Senne, som kört Sverigeturné hela veckan.
                Joel, i glaset Taras Boulba, en ok Pale Ale.
                Mycket sympatisk svenskspråkig belgisk bryggmästare.
                Detta blev mitt enda smakprov från Joel, till och med från hela Brill-montern. Något som jag i efterhand grämer mig en hel del över.


                Kvarnagårdens Bryggeri är en monter jag gärna besöker, nu tyckte jag att det passade utmärkt att testa deras folköl Utvandrarna. En mycket bra doft efterföljs av motsvarande kvalitet i munnen, en stilren session APA.


                Qvänums öl, det fåtal jag tidigare testat, har jag haft lite blandade känslor till. Men det hade med sig tre stycken ekologiska öl, jag testade två av dem plus deras konventionella stout.

                Sixten är en mycket välgjord mild Brown ale, namnet förde mina tankar till en nyopererad liten vovve uppe i Hässelby.
                Helgas!

                Helgas Hembrygd, också den från Qvänum Mat & Malt, är även den välsmakande, även om den är lite platt för en Farmhouse ale. Stouten är på gränsen till kejserlig, i alkoholstyrkan, men rätt stillsam i övrigt.

                Lunch!
                God lunch i korvformat, den traditionella Ramslökskorven från Stensåkra är alltid pålitlig bukfyllare.

                Två infödingar och en Höör-bo
                På bilden ovan ser vi tre bekantskaper från tidigare år, centralt långskånken Dan (aka Ölöppnaren) och till höger skymtar Andreas (aka Fetumule/Ölresan).


                Denna lokalproducerade (Emmaboda) Hallon Saison var inte dagens bästa.....
                Den första april, en vecka innan festivalen, dök det upp en stor nyhet på Facebook (via Beernews.se), Trädskogens bryggeri hade bryggt en specialöl tillsammans med grabbarna i bandet Weeping Willows, stor (med fåtal flaskor) premiär i samband med gruppen jubileumskonsert i Globen. Dessutom avslöjade Robert att den skulle släppas på bolaget i juni.

                Färsk musikeröl

                Weeping Willows är ju i sig ett kul ölprojekt, men jag tycker nog inte att den passar mina smaklökar mer än nödvändigt.


                Som vanligt så fanns det flera utställare som inte serverade öl, annat än i indirekt form. Designern Karin Olsson hade en monter fylld med sina konstverk, lite skäggtema.

                Ingen Bearded Lady i den montern!


                Jag köpte bland samlingsboken "From Me To You", som innehåller tjugo stycken "Greeting Cards" för olika ändamål.


                Även om det var lite kylslaget så var det många som nyttjade uteplatsen och partytältet.
                I glaset här tror jag att jag har Wallonia, en belgisk trippel från hemvändarna från Åre Bryggeri.
                Brygghus 19 monter har jag regelbundet besökt genom mina år i Växjö, alltid lika trevligt att testa deras grejer. I år blev det mörkt, Brew like a Barista och starkt i form av My Balalaika och Big Boss, bägge två ryska kejsar-stouter och alla tre mycket bra!


                Helt plötsligt så var klockan kvart över fyra och jag hade inte testat den fatlagrade Anagram än, då stod jag med ett glas fyllt med Blueberry Backbone (blåbär igen!), lite väl många centiliter gick i vasktunnan av den välsmakande Imperial Stouten.
                Just i sista minuten så lyckades jag få tag på vad som skulle bli mitt sista smakprov för årets festival.
                Den är nästan jämbördig med grundölen, inte bättre men lite annorlunda på ett bra sätt!

                Poppels, Vega, Klackabacken, Rådanäs, Brasstacks - jag skulle kunna namedroppa hur många bra öl som helst, men jag har gjort ett urval ur min festivalupplevelse, som vanligt har det varit mycket bra! Stort tack till Robert och Nicklas, plus alla andra som jobbat inför, under och efter festivalen.

                Nästa år utvidgas festivalen till en tvådagars, efterfrågan på biljetter är så pass stark att Robert räknar med att sälja ut ytterligare ett kvällspass (fredag), så då har jag ju goda skäl att återigen göra långhelg i Växjö 2018!

                Det blir ytterligare (minst) ett inlägg om Växjö-besöket, i nästa inlägg handlar om lördagskvällens pubrunda (bland annat på Ur & Penns uteservering) och Sushi-middag.











                Alf besöker - pubrunda efter festivalen i Växjö 2017 och dagen efter

                $
                0
                0
                Länkar till mina två tidigare inlägg om Växjö-besöket;
                Del 1 - fredagen
                Del 2 - festivallördag


                När jag höll på och avslutade min sista festivalöl och sa adjö till utställare och festivalarrangörer så fick jag ett meddelande i Messenger, Andreas satt på Chapter House och väntade på min ankomst.
                På bussen på väg in till stan så kom jag att prata med en annan festivalbesökare (lokal hembryggare), det visade sig att också han var på väg till samma ställe. Då jag inte tidigare besökt detta välrenommerade nya ölhaket i Växjö så lovade han att visa mig vägen. Nu var det inte särskilt långt från busshållplatsen, dessutom på en välbekant gata men med förvirrande skyltning. I källarlokalen - med uteservering på gatan - under Ur & Penns lokaler på Klostergatan så ligger nämligen detta eminenta pilsnerpang. Där satt Andreas och spelade kortspelet Hip Hops, återigen försökte han lura ner mig i fördärvet, men jag motstod frestelsen och satte mig hos min nya busskompis.
                Trevligt ställe med många fatölskranar som just denna kväll hade rester kvar från tidigare Tap Take over med Warpigs och Brus, jag testade en stout från den sistnämnda. En ny bekantskap för min del, orsakade inga våldsammare glädjeyttringar från min sida, men en ok stout.


                Jag lämnade därefter mitt sällskap för att återigen söka mig till andra sidan spåret, med förhoppning om hitta något gott att både äta och dricka. Det visade sig vara helgens allra bästa idé, ur många synvinklar.
                Ny Favorit!
                Så fort jag kom innanför dörren så dök chefen upp med ett stort leende över hela ansiktet, hon kände tydligen igen mig från besöket dagen innan och hade underbara nyheter. Min borttappade surfplatta var återfunnen!
                I det läget hade jag sedan länge gett upp hoppet om att återfinna den, nästan lyckats glömma bort att den saknades. Det blev ett väldigt glädjande återseende minst sagt.
                För att fira "The Return of The Tab4" så frågade jag om det möjligtvis kunde finnas utrymme för en senkommen och obokad matgäst från Stockholm!?  Visst gick det att ordna, även om restaurangen i detta tidiga kvällsskede var hyfsat välfylld så fick jag en plats utmed bardisken.
                Medans jag undersökte matmenyn så fick jag in en välsmakande Fatamorgana.

                Fata på Fat, i Växjö! Det måste jag ju testa!
                Izakaya Moshi är en Sushi-krog, och den typen av krog besöker jag inte allt för ofta, därför gjorde jag det enkelt för mig och valde en av deras färdiga trerätters-menyer. Två rätter var bestämde i menyn, det enda tillvalet jag måste göra var att välja mellan fisk- eller kötträtt, det fick bli det sistnämnda.
                Medans jag fortfarande satt och sippade på min Fata så dök följande kreation upp.
                Tre små rätter, eller?


                Min första tanke var "Lite väl nätt trerättersmeny" och dessutom få var den tredje skålen fylld med tonfisk..... Men som svensk så valde jag givetvis att "lida" i det tysta, för det var ju ändå riktigt gott, även om dumplingsen var väldigt konstiga.
                När jag väl lyckats tömma, med ätpinnar istället för bestick, detta fat (och glas) så dröjde det inte länge innan denna skapelse ställdes upp framför mig.

                Kvällens höjade, Dumplings!
                En mixbunke med tre olika (fem stycken totalt) dumplings, där den kålfyllda var kvällens absoluta höjdare. Till den hade jag valt att beställa in en Sorbus Hallon från Trädskogens Bryggeri. En kombination som inte var perfekt, men funkade även till den sista rätten.

                Äntligen lite kött!

                Misomarinerat kött, kålrabbi och friterad vitlök, en perfekt avslutning på en mycket välkomponerad meny!


                Efter denna underbara middag så återvände jag ner på stan. Ett återbesök hos Urban Smak var ett måste innan läggdags. En ny husöl från Trädskogen och en gammal (från förra årets festival) favorit.


                Urban Hoppy!

                De skäggiga kaninernas Hefenator drack jag ju på samma ställe nästan på dagen ett år tidigare, då var den ny och god. Nu var den lite väl gammal, men fortfarande riktigt god.



                Via ett kort besök på Bishops Arms med lokalt coverband som lirade live (överraskande bra!) och buss nr 1 så var jag ändå "hemma" i Teleborg gott och väl innan midnatt.


                Dagen efter var så dags att ta adjö av mitt värdpar - Bosse & Fia - under denna härliga helg. Utnyttjade min tredagars bussbiljett för sista gången och besökte resecentrum för sista gången denna helg.


                Jag hade inför hemresan tänkt att jag skulle äta lunch i Bistron på tåget, då jag läst om att de numer serverar ekologisk mat från den KRAV-märkta Stockholmsrestaurangen Kalf & Hansen. Just i denna Bistro-vagn så fanns denna dag inga sådana rätter tyvärr. Men smörrebröd är ju rätt gott, i vanliga fall.
                Tredelat Danskt Smörrebröd - á la SJ.

                Stockholm, 2 dygn efter......
                Under hemresan var jag ambivalent över huruvida jag egentligen skulle genomföra mitt traditionella söndagsbesök på Omnipollos Hatt, men utsikten genom tågfönstret fick mig att ändå genomföra det.
                Jubileumstavlan 3.0

                Via tunnelbanan så anlände jag till Hatten strax efter klockan tre på eftermiddagen, avsevärt färre besökare denna dag, bara som en normal söndagseftermiddag egentligen. Magnus och Sandra var givetvis där, frågade honom om tips på vad som var bra på dagens tap-lista.
                Personalfest....

                Jag började födelsedagsfirandet med Ad Astra, som påminner en del om Fatamorgana i utseendet, men inte alls är lika välutvecklad smakmässigt.
                Fortsatte med Evil Twins Imperial Simcoe Slacker, den var dock i full blom.
                Slacker

                On Fleek

                Jag avslutade firandet med On Fleek, bryggd hos Stillwater, vars samarbetsöl med Dugge Mango*3 var en av mina favoriter under Växjö-festivalen i år. On Fleek är en bra Imperial Stout, lite torr men klart drickbar.
                Efter den var jag nöjd och belåten med viss hemlängtan, funderade på att svänga förbi Sergels Torg (där det under söndagen hölls en stor kärleksmanifestation) men jag avstod.
                Trots fredagens händelser i Stockholm och min borttappade platta så blev denna helg en härlig upplevelse på samtliga övrig plan, inte ens det något kylslagna vädret kunde sabba det!


                Jag ser framemot att återbesöka både staden och festivalen nästa år, Växjö börjar ju bli en riktigt bra ölstad!



                Inför Bigfoot 2017 - historia och egna minnen

                $
                0
                0
                Sommaren 2007 så vandrade jag runt bland ölhyllorna i systembolagsbutiken i det klassiska stationshuset på Norra Stationsgatan i Stockholm. Letade efter något nytt och fick ett slumpmässigt (tror inte att jag efterfrågade) tips från en anställd som kom att förändra min ölframtid på ett nästintill sakralt sätt.

                Jag köpte nog bara en flaska då, en varning om att ölen var rejält besk (IBU = 96, vilket var rätt extremt då) skrämde lite.


                1983 var året som Bigfoot första gången bryggdes hos Sierra Nevada Brewing och har sedan dess bryggts årligen i begränsad mängd och säsong. 
                Det dröjde alltså tjugofyra år innan jag första gången kom att testa den, men sedan dess har jag varit fast.
                 
                Bigfoot blev den första ölen som jag la en privatimportbeställning på, 24 flaskor var minimum då och det var inte något problem (dyrt, men det var det värt). Det var också min första direktkontakt med en importör/distributör. Pratade med Ola på Wicked Wine över telefon, sedan det har vi pratat rätt mycket, inte bara om Bigfoot dock.

                Gammal låda, i min ölgarderob
                De första åren beställde jag minst en låda per årgång, men de gick åt. Tyvärr dröjde det fram till 2010 innan jag fullt ut insåg lagringspotentialen, då hade jag några flaskor kvar av 2009an.
                Från april 2012 sommaren2010

                Sedan dess har minst sex flaskor/år sparats för att kunna köra en parallell-test av de olika årgångarna. Förra året så delade jag sex stycken årgångsflaskor med två av mina bästa grannar Sanne och Jonas.

                Nu för tiden hamstrar jag inte fullt lika desperat, men några flaskor utöver de sex som behövs till den årliga parallelltestet brukar det bli. En av anledningarna till neddragningarna i mina inköp av Bigfoot är att jag vidgat mina vyer, istället för en favoritöl så har jag nu rätt många som pockar på min uppmärksamhet.


                Personlig favoritminnen av Bigfoot Barley Wine Style;
                • Sommaren 2011, nybliven medlem på BeerSweden Forum så blev jag varse om ett litet event på Ölbaren i NK Saluhall. Det blev mitt första besök där, första gången jag mötte Mathias Grane (som då jobbade för Wicked Wine), Magnus och Magnus från MankerBeer och även Ludwig (som sen kom att bli en av "Surisarna" hos Manker) har jag för mig var där. Fyra årgångar av Bigfoot serverades.
                • Sommaren 2014, fat-vertikal på Sorbon!
                • April 2014, jag testar en flaska av vardera Bigfoot 2002 och 2007 på Akkurat. De var överraskande väl bevarade.
                • Sommaren 2016, dagen innan min födelsedag firas med en flaskvertikal, sex årgångar på föreningens uteplats.
                Jag hoppas att jag har många härliga upplevelser kvar att uppleva i Bigfoots sällskap.


                Den tjugoförsta april tjugohundra sjutton så släpps nästan sjuttontusen flaskor av Bigfoot 2017 lös på bolaget, drygt 40 kronor per flaska som innehåller 350ml av en av världens bästa Barley Wine.

                Alf testar - liten parallelltest av Bigfoot

                $
                0
                0
                Jag skrev ju förra veckan om den kommande releasen av Bigfoot 2017,  och i fredags var det dags.
                En flaska, på vägen hem från bolaget
                Jag handlade med mig några flaskor (la dessutom en weborder) och den första flaskan åkte direkt in i kylen när jag kom hem, där stod redan en tjugohudratolva och svalkade sig.

                Några timmar senare var det dags att knäppa dessa två kapsyler och köra en liten, två generationer, parallelltest. Det soliga vädret lockade ut mig på uteplatsen, men de kalla vindarna, kyliga temperaturen och framstormande gråa moln fick mig att flytta slutet av testen inomhus.


                Jag väljer att använda två snarlika glas  för denna provning, för att glaset inte ska inverka på testresultatet.

                Utseendemässigt så är det som väntat stor skillnad på sjutton och tolv, även om grundfärgen är densamma. Så är nykomlingen klart mörkt hallonröd, medans tolvan fått en lätt grumlig grådaskig hallonröd färg. Ingendera ger någon skumkrona att tala om.
                Doftmässigt så är sjutton initialt tämligen slätstruken, medans gamlingen har den karakteristiska doften av spritade fikon.
                Smakmässigt så följer respektive flaska samma mönster som i doften, 2017 är påtagligt anonym och 2012 visar upp god vigör.


                När jag sen väljer att fortsätta testet inomhus så väljer jag dessutom att byta glas (efter att sköljt noggrant, så hamnar färskingen i Teku-glaset och old timern i det liknande glaset (utan namn), dessutom skär jag upp några korvskivor som snacks.
                Korv och Öl.
                Nu när vätskan fått upp lite temperatur så växer framför allt 2017, tolvan förlorar ingenting utan ligger kvar på samma höga nivå.


                Sammanfattningsvis så vill jag ändå uttrycka viss oro för 2017, den är visserligen färsk, men fullt så här tunn brukar inte jag uppfatta den nya flaskan.
                Fem års lagring brukar vara rätt lagom (enligt Balder så peakar Bigfoot där), denna flaska från 2012 har förändrats avsevärt under lagringstiden, vet inte om det är höjdpunkten riktigt än. Det är en mycket bra öl hur som helst.
                Black Label?
                En fråga som snurra i mitt huvud är - varför har de gjort om etiketten? Min första tanke var att det kanske var någon specialare, Black Label-version, men jag får inga som helst sådana indikationer efter mitt första smakprov.

                Blandade ölfoton special - egenlagrade öl.

                $
                0
                0
                Jag har plockat fram en del dammiga flaskor ur min ölgarderob under senaste veckorna, några gamla öl som klarat sig, någon som inte har gjort det.
                Godkänd, inte bättre
                Jag börjar med de goda nyheterna, eller inte......
                Gouden Carolus Easter, lika bra!
                Stora och mörka öl klarar sig generellt rätt bra på övertid. Julöl är inte något undantag, även om ingen av dessa två är nattsvarta i färgen så är det gott och väl drickbara, trots minst 2 år i min garderob.
                Ridgways Elf-serie är inte fylld med tokbra julöl, men denna kriminella version var klart godkänd färsk, den är minst lika bra i lagrad form.
                Criminally Bad Elf
                För några år sedan var jag med i ett samköp som delade på en (eller var det två?) låda av Ommegang Abbey Ale, min andel bestod av två stycken 35cl- och två stycken 75cl-flaskor.
                Denna flaska var mitt sista exemplar från det samarbetet.
                Ett kompakt mörker har jag släppt lös ur min otempererade garderob.
                BBCS från 2012
                Jubileums-jumbo-flaskan från 175-årsfirandet, i mitt bryggeriglas.

                En gammal dansk tjurskalle vid namn SOD, från Beer Here.
                Denna ekologiska Saison, Farmer från Remmarlöv, hade bäst före datum angivet till december 2017, var en favorit när den var färsk och har väl tappat lite sedan dess. Den är ju både ljus i färgen och lägre i abv-skalan.


                De ölen var alla drickbara, några till och med riktigt bra. Här följer två lagrade öl som inte klarat resan fullt lika bra.
                Spencer den amerikanska trappistölen, den var ju en gusher redan som ung och färsk, tiden i min garderob hade inte förbättrat den. Som tur var så var jag beredd på spyan och stod strategiskt placerad vid handfatet.
                Spanska Naparbier dök upp som en mycket positiv överraskning för några år sedan på Uppsala Beer & Whisky, men denna Pale Ale på 5.1% var inte helt genomtänkt att placera nere i källaren. Bara lätt överskumning, men i stort sätt död i alla andra hänseenden.

                Blandade ölfoton special - Last night in Sweden!

                $
                0
                0
                Fast i mitt fall - last night in Stockholm!


                På mitt Instagram-konto så kommer jag under denna vecka lägga upp en (minst) bild tagen kvällen innan. Det kommer inte vara några direkta ölbilder, utan lite mer blandat innehåll.
                Under samma period kommer ett gäng proffsfotografer runt om i landet dokumentera vad som egentligen hände igår kväll i Sverige. Fotobok skall tryckas och ett exemplar kommer att skickas till Vita Huset.


                Här i bloggen fortsätter jag lägga upp ett fotoinlägg per vecka och här kommer just ölen (och ölrelaterat) vara temat, som vanligt.


                Efter att jag tagit gårdagens kvällsfoton på Drottninggatan, så tog jag en promenad utmed den gatan bort mot riksdagen och slottet, genom Gamla Stan med Akkurat som tänkt slutmål. Den härligt ljumma majkvällen bjöd verkligen på inspiration.

                Skebo


                Akkurat var givetvis stängt (Första maj!), så jag vandrade vidare upp till Oliver Twist istället, Skebo är ju aldrig fel, och India Pale Ale på Cask var riktigt bra.
                Collabbeer
                Passade även på att testa en annan specialbrygd öl, Hop Smuggler är en collaboration mellan Ska Brewing, Avery och Fjäderholmarna.


                Helvetete och Fördömmelsen!
                Vandrade sen vidare upp till Hökensgata 3, där skulle det nämligen finnas Hel & Verdomenis på fat.

                Fudge!
                Jag valde att avsluta kvällens 1a majtåg med en korvtallrik och en Caramell Fudge Stout från Kees som måltidsdryck.


                Bara en sorts korv......
                Interiören på Hatten är alltid kul att fota.

                Fisheye-selfie
                Här skymtar den numera klassiska skylten!


                Sen blev t-bana hem och då var det fortfarande ljust ute!
                Sista backen, förbi AGA-tornen.

                Samtliga foton togs under kvällen (från 18.00) den måndagen den första maj 2017.




                Alf testar - hembryggd NEIPA från Brewhouse Porsklint

                $
                0
                0
                Mikael "Gonzo" Porsklint är en välkänd personlighet inom ölkretsar. För mig är han lätt igenkänd bakom disken i Wicked Wines festivalmonter sedan många år, men inte lika ofta på senare tid.
                Sedan en tid så har Gonzo pysslat med hembryggning under namnet Brewhouse Porsklint. För något år sedan la han upp något om sin första bryggd på Facebook. Jag slängde då iväg en förfrågan om en recensionsexemplar till bloggen, men det blev aldrig av då.
                Men så häromveckan fick jag ett PM från Gonzo där han frågade om jag var intresserad av att testa hans senaste bryggd (hans sjätte). Självklart var jag det och häromdagen så fick jag två flaskor levererade av bryggmästaren själv.

                Fakta
                Bryggeri; Brewhouse Porsklint
                Ölnamn; S:t Fune
                Stil; New England IPA (NEIPA)
                Förpackning; Flaska (färgat glas)
                Volym; 33cl
                ABV; 6.4%
                IBU; 57
                Bryggdatum; 2017-02-12
                Flaskad; 2017-02-22
                Bäst före; eget tycke å smak (ur choice)
                Batch; #1 (the one and only, so far!)
                Malt-innehåll; Pale ale malt, vetemalt, havregryn.
                Humle-innehåll; Cascade, Azacca, Mosaic, Nelson


                Flaska 1; Testdatum 2017-05-11


                • Utseende; Nästan full pott, precis så orangegult dimmig som jag hoppats. 4 av 5
                • Doft; Samma här, klockren NEIPA-doft. Frisk tropisk fruktsötma! 8 av 10
                • Smak; Lite väl kall (mitt fel), den sträva beskan skär lite väl hårt. Men vartefter temperaturen stiger så framträder en bra fruktig känsla, beskan är kvar men har mjuknat lite i kanterna. Sista skvätten (tror att bottensats kan spela in) så blir den dock lite väl mycket "sur uppstötning". 5 av 10
                • Munkänsla; Många små och väldigt kantiga bubblor svider både över tunga och gomsegel. Lite tunn i kroppen trots en hyfsad alkoholnivå. 2 av 5.
                • Sammanfattning; En riktigt snygg och väldoftande NEIPA, men det funkar inte fullt ut hela vägen in i kaklet. 11 av 20.
                • Medelbetyg; 30 av 50 (3 av 5)


                Flaska 2; Testdatum 2017-05-12, utomhus. Samma glas användes vid bägge testerna.


                • Utseende; Ingen skillnad, lika vacker. 4 av 5
                • Doft; Utomhus så blir inte aromaupplevelsen lika intensiv. Men visst finns den där. 7 av 10
                • Smak; Nu har jag låtit den värma upp lite inför första smakprovet, funkar därför mycket bättre. Beskan är inte alls lika kantig och de söta tropiska frukterna får större utrymme. 7 av 10
                • Munkänsla; Kolsyran är fortfarande på gränsen till frätande. 2 av 5.
                • Sammanfattning; En bra sommaröl, utesittarbira i solskenet - det tror i alla fall jag. 13 av 20.
                • Medelbetyg; 33 av 50 (3,3 av 5)


                Med en mer lagom starttemperatur så kommer smaken mer till sin rätta. Intensiteten i kolsyran är ett problem. Men överlag en välgjord NEIPA!

                Med en mycket snygg etikett på flaskan, designad av Mary-Ann Andersson.

                Stort tack till Gonzo för dessa smakprov, nu ser jag verkligen framemot att testa din Imperial Stout!



                Alf testar - Garderobstömning 2017, del 1

                $
                0
                0
                Skralt i plånboken men fullt i garderoben, lika bra att plocka ut några russin ur kakan!
                Började redan i torsdags med en Old Ruffian från Great Divide. Buteljerad 2012-12-19 och med svenskt bäst föredatum jun 2014.


                En amerikansk Barley Wine som väger in på 10.2% klarar sig givetvis bra i fem år, den har dock inte vidareutvecklats. Men förändrats lite grand i karaktären. Lite mjukare framtoning, doftar fortfarande bra och en ok beska.
                Utomhus i den tidiga kvällssolen, inbjuder till en del motljusbilder.

                Beercapart - Kapsylkonst


                Ett godkänt resultat av detta lagringsprojekt, med tanke på de okontrollerade lagringsförhållandena.
                Ölglas-selfie

                Fotat med surfplattan


                Dessa öl deltager i följande delar i Garderobstömning 2017


                Alf testar - Garderobstömning 2017, del 2

                $
                0
                0
                Efter torsdagens hyfsat lyckade test av en 5 år gammal Old Ruffian från Great Divide så var det under fredagen dags att testa en annan Barley Wine från samma produktionsår - 2012.

                Denna testades på lördagskvällen

                Old Guardian från Stone Brewing har aldrig lyckats hota Bigfoot om topp-placeringen bland mina BW-favoriter, men visst är den bra redan färsk. Fem år brukar vara lagom lagringsperiod för starka Barley Wines.
                Kapsyl-demon!

                Detta är nog ett av mina mest lyckade lagringsprojekt, denna femåring är suverän!
                Snygg kapsyl har den också!
                En fullskalig Barley wine, med allt det positiva som kan åstadkommas via lagring har här gjort det, humleattacken är lite mjukare och boozigheten likaså.

                Tidigare under eftermiddagen avnjöts denna oljesvarta åldring utomhus i solskenet.
                Flaskan härstammar troligtvis från debutåret 2013, Hypnopompa bryggdes för Omnipollo hos Browerij de Molen och därför använde jag mig av ett av mina favoritglas med deras kvarnlogga på.
                Under kapsylen!


                Glaset är både snyggt, gott att använda och har minst en detalj som skapar roliga fotografiska vinklar.
                Genom bubblan i glasfoten


                Here's looking at you handsome!

                Kvarnen!


                Hur är det då att dricka en fyra år gammal Hypnopompa? Njae, visst funkar det, den smakar inte illa men den har inte heller vidareutvecklats utan snarare tappat en hel del vanilj.

                I nästa del av denna inläggsserie återtestar jag bland annat en svensk-amerikansk öl som bryggdes 2013 på ett fornnordiskt recept.

                Ny ölfestival i Stockholm!

                $
                0
                0
                Under juni månad så har vi inte mindre än två stycken ölfestivaler i Stockholm, bägge två med tydligt markerad lokal prägel.
                Fredagen den andra juni klockan 17.00 så blir det premiär för Stockholm Brewers Festival ”Katarina Kegger” på Orion Teatern, Katarina Bangata 77.

                Det deltagande bryggerierna härstammar nästan uteslutande från ABC-området (Tempel Brygghus, Frequency Beer Works, Nya Carniegiebryggeriet, PKLK, Sthlm Brewing Co med flera), men några utländska utställare förgyller festivalen ytterligare med sin närvaro. Beavertown,Dry & Bitter och inte minst Browerij de Molen, där bryggmästaren Menno Olivier, kommer att medverka. Mest spännande känns ändå de baskiska bryggeriprojektet Basqueland Brewing Projekt.

                Förutom god öl så serveras givetvis också mat under festivalen, Snikki Nikki, Indian Street food, Low & Slow och givetvis Katarina Ölkafé kommer att förse festivalbesökarna med mer än bara bukfylla.

                Festivalen två dagar är uppdelade i tre sessioner;
                S1 - Fredag 2 juni mellan 17.00 - 22.00
                S2 - Lördag 3 juni mellan 12.00 - 17.00
                S3 - Lördag 3 juni mellan 18.00 - 23.00

                Dessutom kommer några artister att uppträda under festivalen, under det tidiga lördagsskiftet skulle jag gärna se och höra Julie Rhodes, men lördagen är redan fullbokad i min kalender. Jag kör fredagsskiftet istället, då uppträder bland andra Joe Davolaz.

                Inträdesbiljett kostar 225 kronor, ölbiljetter säljs i häften om fem biljetter för totalt 175 kronor (35 kronor/biljett).


                Den sjuttonde juni så är det treårsjubileum för festivalen ute på Adelsö, mer om det i kommande inlägg.

                Alf testar - Garderobstömning 2017, del 3

                $
                0
                0
                Troligtvis sista delen, i alla fall på ett tag. Lördagen började med ett besök på systembolaget, det hade dykt upp lite spännande nyheter dagen innan. Två av dessa testades under dagen;
                Dugges/Stillwater Mango*3 och Cuvee Dry Hopping från Dupont.


                Men detta inlägg ska ju handla om gammal öl och för att kompensera förmiddagens snedsteg så plockade jag fram en fornnordisk öl från 2013.
                Receptet bygger på arkeologiska fynd gjorda i Danmark, bryggdes hos Nynäshamns Ångbryggeri i samarbete med Dogfish Head. En klart positiv upplevelse, fortfarande ingen jättehöjdare, men den har bra tryck i smakerna än, mycket russin.

                Emil Lindén var tidigare en av mina favoritbryggare, då jobbade han hos Sigtuna Brygghus (numer Ängöl tror jag) och bryggde flera spännande profilstarka öl. Denna Imperial Bourbon Stout var väl aldrig någon favorit hos mig.
                Den har inte försämrats av lagringen, men inte heller förbättrats.
                Monk's har ju en långe serie av Blend no., jag köpte no.1 Uniqum för länge sen, gillade den inte alls då och sparade därför 2 flaskor i hopp om att lagring skulle förbättra den. Innehåller en mix av deras egna Victoria Stout, Bourbon County Stout från Gooes Island och Mackmyra Whiskey.

                Den har lugnat ner sig lite i spritigheten, fått lite rundare hörn och blivit ett småtrevlig öl.

                Avslutar min Garderobstömning med en Imperial Russian Stout 2012 från Stone. Deras Barley Wine hade ju vuxit upp och blivit en ruskigt bra öl efter fem år, hur klarade denna samma hantering?


                Jo då, Stone-bira klarar garderobsvistelse bra, ruskigt bra till och med. Denna gillade jag färsk, men nu med fem år i flaskan så har den utvecklats mycket positivt! Jag är nästa euforisk när jag mixar den med en skvätt Woodford Reserve Bourbon.


                Överlag har mina lagrade flaskor stått sig väl, trots en rätt så okontrollerad lagringsmiljö utan garanterat låg temperatur.

                Viewing all 809 articles
                Browse latest View live